Weihnachtsmann

Der Weihnachtsmann ist eine Symbolfigur weihnachtlichen Schenkens, die in Deutschland vor allem in Nord-, Mittel- und Ostdeutschland sowie in der übrigen Welt besonders in protestantisch geprägten Regionen, wie den Niederlanden, Skandinavien, Großbritannien und den USA populär ist.

Dargestellt wird er als dicklicher und freundlicher alter Mann mit langem weißem Bart, roter und mit weißem Pelz besetzter Kutte; Attribute sind sein Geschenkesack und (häufig) eine Rute. Dass diese Darstellung bereits im 19. Jahrhundert existierte, beweisen zeitgenössische Postkarten. Die Coca-Cola Company nutzte ab 1931 alljährlich zur Weihnachtszeit diese Darstellung für eigene Werbekampagnen. Ob die Firma damit entscheidend zur weltweiten Verbreitung des „Weihnachtsmanns“ beitrug, ist umstritten.

Angeblich bringt der Weihnachtsmann „braven“ Kindern an Heiligabend (in der Nacht zum 25. Dezember) Geschenke, den „bösen“ hingegen bloß eine Rute. Er vereinigt somit Eigenschaften des gutmütigen Sankt Nikolaus und seines in Europa meistens als begleitender Gegenspieler dargestellten strafenden Knechtes Ruprecht. Letzterer wird in Bayern und Österreich Krampus, in der Schweiz Schmutzli, im Rheinland Hans Muff genannt.

Heiliger Nikolaus

Der heutige Weihnachtsmann geht vor allem auf die europäischen Volkslegenden um den heiligen Nikolaus zurück. Er ist aber keinesfalls mit diesem gleichzusetzen. Nikolaus von Myra war ein Bischof im 4. Jahrhundert, der Kern zahlreicher Legendenbildungen war. Unter anderem wird er als Schutzpatron der Kinder verehrt. Ihm zu Ehren wurden schon im Mittelalter Kinder an seinem Namenstag, dem 6. Dezember bzw. oft schon am Vorabend beschenkt. Dieses Datum war früher auch der eigentliche Bescherungstag, der erst im Laufe der Reformation und deren Ablehnung der Heiligenverehrung in vielen Ländern auf den 24. bzw. 25. Dezember rückte.

Heutige Bräuche und Volkslegenden

Die Tradition des Nikolaus lebt heute noch in Teilen Europas weiter. In den Niederlanden (Sinterklaas), Belgien, Luxemburg, Nordwestdeutschland (Eifel/Rheinland) und der Schweiz kommt der Nikolaus am Vorabend des 6. Dezember ins Haus, um vorweihnachtliche Leckereien zu schenken oder diese in der Nacht in einen vor dem Fenster aufgestellten Nikolaus-Stiefel zu legen.

Ähnlich agiert er in Österreich am 6. Dezember, wo vielfach am Tag davor die wohl von den winteraustreibenden Perchten (keltischen Ursprungs) inspirierte kettenrasselnde Satansfigur „Krampus“ den bösen Part übernimmt – in vollständig traditioneller Version mit einem Pferdefuß und zwei Hörnern, einer Reisig-Rute (die vielfach [spielerisch] benutzt wird) und über dem Teufelsschwanz einer auf den Rücken geschnallten Holzbutte, in der er angeblich die „schlimmen“ Kinder abtransportiert. Beide stehen auch in offiziellen österreichischen Kalendern; dennoch kommt der Krampus aus praktischen Gründen oft erst am 6. Dezember gemeinsam mit Nikolaus, der ihn dann bei jedem Auftritt erfolgreich in die Schranken weist (charakteristisch: goldfarbener Bischofsstab mit schneckenartigem oberen Ende, weißer Vollbart, Bischofsmütze und vom Festgewand katholischer Kleriker inspirierte Robe in Weiß, Violett, Rot oder Gold). Der Begriff der Perchten findet sich sowohl in der fränkischen Bezeichnung „Perzemertel“ wie auch in der andernorten für den Begleiter des Nikolaus gebrauchten Bezeichnung „Knecht Ruprecht“ wieder.

Nordeuropa

Im nördlichen Europa existiert über die direkte Beziehung zum heiligen Nikolaus hinaus seit alters her eine dem St. Nikolaus vergleichbare Gestalt, die mit Rute und Nüssen die Menschen auf die lange Winterszeit vorbereitet. Die Rute galt dabei als Fruchtbarkeitssymbol, die Nüsse als gehaltvolle und haltbare Nahrung. Dieser bärtige alte Mann war in einen langen braunen Winterpelz mit Kapuze gekleidet und fuhr auf einem Rentierschlitten, sein Wohnort ist Lappland. Man geht davon aus, dass hier noch Elemente des nordischen Gottes Thor sowie des Gottes Balder enthalten waren. Dem amerikanischen Grafiker Haddon Sundblom, Sohn skandinavischer Auswanderer, diente diese Gestalt möglicherweise als entscheidende Vorlage für die Kreation des Coca-Cola-Weihnachtsmanns. Auch der russische Weihnachtsmann Väterchen Frost ist dieser Gestalt direkt entlehnt worden.

Quelle: Wikipedia

Jultomten

Jultomten är en tomte som det sedan långt tillbaka berättats om. Jultomten, eller bara Tomten, kommer med julklappar i juletider. Jultomten är en påhittad sagofigur.

Oftast avbildas jultomten som en riktig tjockis med röda kläder och ett långt vitt skägg.

Den svenska jultomten sägs ha skapats av Jenny Nyström som en hybrid mellan Sankt Nikolaus, julbocken och gårdstomten.

Jultomtens amerikanska namn "Santa Claus" är baserat på det nederländska "Sinterklaas", som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. Han räddade i hemlighet bland annat tre flickor, som inte hade tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slapp bli prostituerade. S:t Nikolaus är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer. Han avbildas vanligen iförd röd biskopsdräkt, ofta med detaljer i vitt och grönt.

Det var Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) och kanske främst dikten "Tomten" (1881), som lade grunden för det kulturella sambandet mellan gårdstomten och jultomten,och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten.

En gradvis sammansmältning har sedan skett mellan denna hybridfigur och den amerikanska varianten Santa Claus, en tjock, rödklädd julgubbe som skapades på 1800-talet. Denna bild skapades bland annat av dikten "A Visit From St. Nicholas" (numera mer känd som "The Night Before Christmas"), troligen skriven av Clement Clarke Moore, som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I denna beskrivs St. Nicholas som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen. De första bilderna av denna version av den amerikanske jultomten sågs senare i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i tidningen Harper's Weekly, där en bild publicerades 1863. Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976), av svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland och hans mor från Sverige. Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen. En populär modern myt är att den tomte vi ser i dag helt och hållet skulle vara skapad av Coca-Cola, eller att tomten åtminstone fått sina rödvita kläder från Coca-Colas reklamer. Detta är dock inte sant. Både bilden av tomten som en gladlynt korpulent man i stort vitt skägg och dennes rödvita kläder har funnits långt tidigare, likaså har utnyttjandet av tomten för kommersiella syften funnits innan Coca-Colas tomte. Coca-Colas inflytande på bilden av tomten ligger mer i att Sundblom gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.

Jultomten i världen

Jultomten i Sverige

Den svenska jultomten besöker hemmen på eftermiddagen eller kvällen, vanligtvis efter TV-programmet Kalle Ankas julafton (som sänds 15:00), den 24 december. Oftast kommer han i form av en utklädd anhörig, till exempel pappan i familjen, som under kvällen smugit ut för att klä ut sig. En klassisk ursäkt för att förklara personens frånvaro är att denne har "gått ut för att köpa tidningen". Tomten yttrar vanligtvis frasen Finns det några snälla barn här? som hälsning då han träder in i rummet där julfirarna sitter. Det finns även företag som hyr ut jultomtar för de som vill skapa ett överraskningsmoment eller inte vill klä ut sig.

I svenska borgerliga hem på 1800-talet gick presentutdelningen till ungefär som den ofta gör idag. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, från början föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om "Julbocken" ("En jul när mor var liten...") står det att han "stod därute och stampa och gav dörrn en smäll". Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma "julklappar". En tradition var också att man i juletid lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.

Jultomten i Finland 

I Finland lever jultomtens föregångare julbocken kvar i det finska namnet: "joulupukki" ("pukki" betyder bock). Finlandssvenska barn kallar däremot jultomten för julgubben. Jultomten kommer från Korvatunturi i Finland och kör till alla länder med sin släde. Julgubbens klädsel är röd kappa och svarta stövlar med en luva på huvudet. En av hans renar heter Petteri.

Jultomten i Danmark 

I Danmark vet alla barn att "julemanden" bor på Grönland vilket skiljer sig från övriga världen. Danmark utmärker sig även på det sättet från Sverige att tomten lägger paketen under granen på natten till julafton. Renarna som drar tomtens släde heter på danska Danser, Springer, Smukke, Konge, Komet, Amor, Torden och Lyn. Den sista renen - Rudolf heter som bekant även på danska Rudolf.

Jultomten i övriga delar av världen 

I Tyskland förekommer en tradition, där det i stället var Jesusbarnet, das Christkind, som gav barnen presenter. Överflyttad till Sverige lät traditionen en ung flicka spela Jesusbarnet, med en krans av tända ljus i håret som föreställde gloria. Den figuren smälte samman med lussebruden och blev en av flera källor till den unikt svenska Lucia-traditionen.

Sankt Nikolaus helgondag är 6 december. I vissa länder, särskilt Tyskland ,Nederländerna och Belgien, är det då, 5 eller 6 december, som Sinterklaas kommer med presenter till barnen, medan juldagen snarare firas som en kristen högtid. I Tyskland talar man om Sankt Nikolaus som kommer med presenter 6 december och der Weihnachtsmann som förknippas med julen men i regel inte delar ut julklapparna. De två karaktärerna avbildas på samma sätt, rödklädd och med stort vitt skägg. Den nederländska Sinterklaas har oftast gråvit klädsel, och har alltid sin följeslagare "Zwarte Piet (Svarte Per)" nära tillhands.

Källa: Wikipedia