Augustin
(Sandin – Gerhard) 1959

Kära barn, stanna hemma i afton, är du snäll,
redan mörkret nästan fallit på!
Snälla mamma, du vet vi ska träffas just i kväll
inte ska han väl ensam då gå.
Om han får vänta minuten på sin vän
går han genast hem och kommer aldrig mer igen.
Augustin väntar aldrig på en flicka som är kär,
han är ung – han är kung,
han är grann och populär.
Håll min hatt! var är skorna?
Hämta broschen i mitt skrin!
Snart så ska jag möta Augustin!
Kära mor, sitt ej uppe och vänta, är du snäll!
Snart så ska jag fylla tjugotvå.
Det ska inte bli sent, som det blev i förrgår kväll.
O, nu måste jag skynda mig på!
Springer jag fort, ska jag hinna så precis.
Aj, där gick en maska – och just nu naturligtvis!
Augustin väntar aldrig på en flicka som är kär,
han är ung – han är kung,
han är grann och populär.
Ska han nu kanske hinna bort
och vissla hos Kristin,
eller väntar du mig Augustin?
Med förvåning och oro han står i månens sken:
Vad är nu det här för nonchalans?
Aldrig har han tänkt krusa en jänta som var sen,
nej, då fick väl nå'n annan en chans!
Men så är livet att det man inte får,
just är det som man vill ha, om ni mig rätt förstår!
Augustin han fick vänta tills han själv blev lika kär,
fastän ung – fastän kung,
fastän grann och populär.
Ja, så går det för den
som blir för pösigt maskulin
och det glömmer aldrig Augustin!